Svante Axelsson är sedan förra året utsedd av regeringen till att samordna Sveriges resa till att bli världens första fossilfria välfärdssamhälle. Målet är ett klimatneutralt Sverige 2045.
– Jag tror att det blir tidigare. Politikerna underskattar vilken potential det finns i teknikutvecklingen. Vi står inför ett tekniksprång – och det kommer att gå fort nu.
För att lösa det största problemet – att få transporterna att bli fossilfria – ser han elbilar som ”huvudspåret” för våra städer. Samtidigt pekar han på biogasens potential som han menar har en ”jätteframtid”.
– Vi ska öka den totala kakan av fossilfria drivmedel. Alla ska med. Det kommer att bli brist på biodrivmedel och den primära marknaden för biogas finns i de långa transporterna och som exportvara till Europa. I till exempel Nederländerna drar man sig för att odla biodrivmedel eftersom det ockuperar så stora landytor. Om någon kan leverera så är det Sverige. Kanske kan vi i framtiden använda de rör som går från Danmark för att transportera biogas i den andra riktningen.
Vi sitter i ett litet rum i det som lär vara Europas längsta korridor – 347 meter – i det enorma kontorskomplexet Garnisonen på Östermalm i Stockholm. Svante Axelsson har just kommit med tåget från Uppsala där han bor. I rummen intill sitter det som utgör hans hela stab på tre personer.
Fungerar som katalysator
Svante Axelsson utsågs i september förra året till nationell samordnare för ett framtida Sverige utan fossila bränslen.
Uppdraget är att initiativet Fossilfritt Sverige ska vara en plattform för dialog och samverkan mellan företag, kommuner och organisationer som ställer upp på att gå över till fossilfritt.
– Jag ska fungera som en katalysator, som en påskyndare för att öka tempot i klimatarbetet.
I dagsläget har inte mindre än 220 företag och organisationer skrivit på initiativets deklaration där de lovar att sträva mot detta mål. Här finns stora energislukare som SSAB, Siemens och ABB och dessutom en lång rad kommuner, landsting och föreningar.
Innan Svante Axelsson fick uppdraget var han under många år generalsekreterare för Naturskyddsföreningen. Själv säger han att det nya jobbet är något lugnare än det han hade innan. Han har inga maktbefogenheter eller beslutanderätt och kan inte åstadkomma stordåd ”om inte andra aktörer gör något”.
– Jag reser runt som en tätting för att få en bild av vilka hinder det finns för fossilfritt. Jag träffade Volvo häromdagen, Siemens för ett tag sedan och småföretagarna i Hofors förra veckan. I morgon ska jag träffa bönderna i Östergötland.
Ska undanröja hinder för fossilfritt
Tanken är att han ska fungera som en brygga mellan regeringen och företag och kommuner. Han ska bidra till att undanröja hinder och samlar på sig goda exempel som han sedan sprider till andra.
– Jag visar till exempel på företag som beslutat sig för att bara köpa tjänstebilar som går på el eller biogas eller är hybrider – och håller fram detta för andra företag. Vi är ju flockdjur och goda exempel smittar av sig.
Han träffar olika ministrar relativt regelbundet och även om han inte vill kalla sig lobbyist fungerar han ibland som en sådan.
Nyligen presenterade regeringen ett förslag om en så kallad kvotplikt vilket innebär att det blir lag på att en viss mängd biodrivmedel måste blandas in i bensin och diesel. Det beslutet menar han att han som samordnare varit med och påverkat. Han argumenterade för att begränsa importen av klimatskadlig palmolja och dess restprodukt PFAD.
– Detta är nödvändigt för att investerare ska våga bygga nya bioraffinaderier i Sverige. I dag importerar vi drygt 80 procent av biodrivmedlen. Det är inte hållbart!
– En av mina viktigaste uppgifter är att finna en pedagogisk berättelse som leder till mer engagemang och action. Många är mer rädda för klimatåtgärder än för klimatförändringarna. Man är mer rädd för medicinen än sjukdomen. Då har vi som läkare uppgiften att berätta om medicinen.
All elproduktion och nästan all värmeproduktion är i princip fossilfri i Sverige i dag. Återstår den tredje svåra utmaningen – transporterna.
– Där går vi all in, säger den entusiastiske samordnaren.
– Volkswagen och Mercedes säger att de 2019 kan leverera en elbil som kan köra 45 till 50 mil och som kommer att kosta lika mycket som en gasbil eller dieselbil. Då kommer folk att välja elbil.
"Jag är lite av en kvotpliktsfreak. Är det för låg efterfrågan på en produkt som man finner önskvärd kan politikerna skapa en efterfrågan med politiska styrmedel. Det sänker den ekonomiska risken för investerare och är det system som visat sig mest framgångsrikt och som går att införa utan att EU lägger hinder i vägen."
Fördubblad biogasproduktion
Men samtidigt vill Svante Axelsson se en fördubblad produktion av biogas i Sverige – för den behövs. För att få fart på detta vill han att det införs samma system med kvotplikt för gas som för bensin och diesel – en lag på att det måste finnas en ökad mängd biogas i all användning av naturgas och att fordonsgasen blir 100 procent biogas.
– Jag är lite av en kvotpliktsfreak. Är det för låg efterfrågan på en produkt som man finner önskvärd kan politikerna skapa en efterfrågan med politiska styrmedel. Det sänker den ekonomiska risken för investerare och är det system som visat sig mest framgångsrikt och som går att införa utan att EU lägger hinder i vägen.
Undantag till år 2020
Problemet är att EU med ett direktiv hindrar medlemsstaterna att subventionera alternativa drivmedel som biogas eftersom det skulle sätta den fria konkurrensen i Europa ur spel. Just nu har Sverige dock fått ett undantag från detta som gäller fram till år 2020.
– Jag tycker att Sverige är allt för försiktigt när man tolkar direktivet, allt för bokstavstroget. Andra länder tänjer ju på tolkningen av EU-direktiv. Det får inte vara så att ett land ska hängas av EU om man satsar pengar på företag som gör altruistisk nytta, som löser ett världsproblem. Vilket bilföretag vill inte köpa fossilfritt stål nu när klimatfrågan är så het?
EU:s direktiv sätter också käppar i hjulet för stålkoncernen SSAB som tillsammans med Vattenfall och LKAB har långt gångna planer på att framställa fossilfritt stål år 2035 med hjälp av vätgas.
– Detta kommer att kosta miljarder – och det har man inte. Därför behövs det statliga pengar. Vi måste hjälpa och skydda de företag som springer först. Man måste skilja mellan statsstöd som går till att rädda jordklotet och statsstöd som bara är till för att hålla en olönsam verksamhet vid liv. Om inte EU ändrar sig kommer organisationen att paralyseras. Då finns det risk för fler brexit.
Nytt bränsle för sjöfarten
Sjöfarten är ett område där han tror att biogas kommer att spela en avgörande roll. Just nu byter flera rederier ut den mycket smutsiga tjockoljan mot att i stället köra på den betydligt renare flytande naturgasen, LNG.
– Det är bra. Naturgas kan vara bra i ett övergångsskede. LNG har ju den stora fördelen att den är enkel att transportera, man behöver inte bygga ledningar. Nästa steg blir att erbjuda grön LNG, flytande biogas. Även där kan man tvinga in biogasen med hjälp av kvoter.
Är det så att man vill få bort något oönskat kan man antingen beskatta det – eller tvinga bort det med lag.
Vilka är då de största svårigheterna som Sverige har framför sig för att bli fossilfritt? Svante Axelsson pekar på två områden: jordbruket och cementindustrin.
Köttbönderna producerar inte bara kött utan även stora mängder metangas som är en skadlig växthusgas. Problemet med cementindustrin är inte bränslet som används – det kan bytas ut mot ett renare – utan det faktum att det avgår koldioxid vid härdningen av cementen.
– Med tanke på att vi ska bygga 700 000 nya bostäder den närmaste tiden så är det ett problem. Därför ska det uppmuntras att bygga i trä.
”De attraktiva städerna satsar på att centrum ska ha ren luft, mer cykel, mer gång, bra kollektivtrafik. Det är framtiden. Och folket jublar. Det har Stockholm fattat nu.”
Uppväxt på bondgård
Svante Axelsson är uppväxt på en bondgård på Västkusten där det är självklart att man lär sig köra traktor i sjuårsåldern. När han var elva buskörde han och en kompis familjens Opel Kapitän en söndag på gårdsplanen invid kyrkan där hans föräldrar befann sig. Efter högmässan ringde kantorn fly förbannad och berättade att han fått gissa sig till vad som stod i orgelnoterna eftersom Opelns rutor kastade solkatter in genom kyrkfönstret.
För Svante Axelsson tycker mycket om bilar. Men det hindrar honom inte från att anse att de ska bort från våra städer. Regeringen vill nu införa miljözoner där de innersta stadskärnorna ska bli tystare och renare.
– De attraktiva städerna – Vancouver, Seattle, London, Köpenhamn – satsar på att centrum ska ha ren luft och mindre buller, mer cykel, mer gång, bra kollektivtrafik. Det är framtiden. Och folket jublar. Det har Stockholm fattat nu.
Vill tala i bilder
Svante Axelsson växte upp i en by på Västkusten där den stränga schartauanismen rådde. Båda hans föräldrar var troende, om än inte extrema utan mer jordnära som han uttrycker det. Själv läste han senare i livet, bland mycket annat, teologi ett år men blev som bekant aldrig präst utan ekonomagronom.
– Visst fanns det en viss stämning i bygden och jag har hört många konstiga predikningar. Men det lärde mig sannolikt att prata med bildspråk. Det religiösa språket är ju mycket ett bildspråk.
Varpå Svante Axelsson ger oss en av sina favoritbilder:
I Oman står oljepumparna som går upp och ned tätt. Oljan som de pumpar upp kommer förstås att ta slut en gång. Pumparna drivs med solceller som kan arbeta i vart fall fem miljarder år till då solen sakta börjar slockna. Anledningen till att man använder solceller är att den olja som pumpas upp är för dyr att använda som bränsle till pumparna. Solenergin är billigare.
– En bra bild tycker jag som sammanfattar läget.
Text: Lennart Lundquist Foto: Malin Hoelstad