Debatten om att snabba på utvecklingen av ett fossilfritt energisystem och behovet av omställning till en resurseffektiv ekonomi i Europa har fått ytterligare bränsle, menar Johan Kuylenstierna.
– Det handlar både om att förhindra klimatförändringar och att bygga framtidens robusta energisystem för ett konkurrenskraftigt Europa, säger han.
Domedagsprofetior är inte Johan Kuylenstiernas melodi. Som ordförande i Klimatpolitiska rådet, som har till uppgift att granska regeringens klimatarbete, har han lyckats vara optimist när andra ser en nattsvart framtid för klimatet. Med det sagt – den senaste tiden har också han varit bekymrad.
Stora utmaningar
– Vi har haft flera år av stora utmaningar. Först pandemin och sen en fruktansvärd kris i Europa i och med det aggressionskrig som Ryssland för mot Ukraina. För oss i rådet har det varit viktigt att poängtera att det finns en koppling mellan de olika kriserna och att lösningarna måste utgå från ett tydligt systemtänk.
Ökat tempo
Ett centralt ord i Klimatpolitiska rådets nya rapport är acceleration. Tempot behöver öka–och det är högst möjligt, menar rådet.
– När det gäller konflikten i Ukraina är det uppenbart att de geopolitiska frågeställningarna är kopplade till den fossila ekonomin. Beroendet av fossila bränslen finns som en del i den här konflikten. Det pekar på behovet av en acceleration i omställningen, att vi måste bygga morgondagens robusta energisystem.
– Det handlar inte bara om klimatinvesteringar, utan om investeringar i en robust ekonomi. Energisystem, transportsystem och livsmedelssystem som inte gör oss beroende på det sätt som vi är i dag, men som samtidigt bidrar till ett väl fungerande globalt handelssystem. Ökad protektionism är inte ett svarpå vare sig klimatkrisen eller andra kriser. Det handlar som så ofta om att sätta klimatfrågan i ett internationellt sammanhang.
Johan Kuylenstierna är miljöbranschens diplomat som föredrar ett hederligt samtal framför konfrontation. Han talar gärna i bilder, fort och engagerat, men väljer bort de teoretiska termerna. Han vill göra sig förstådd.
– En av mina viktigaste drivkrafter i yrkeslivet har varit att försöka skapa ett bredare intresse för de här frågorna, för med intresse följer engagemang. Jag är skeptisk till att utgå från kris och domedag när man kommunicerar klimatfrågan, jag upplever att det snarare begränsar möjligheterna till ett lösningsfokuserat samtal.
På olika stolar
Många har reagerat på att Johan Kuylenstierna är styrelseledamot i både Sveaskog och Världsnaturfonden (WWF), två organisationer där synen på skogsfrågan ibland kan vara diametralt olika.
– Jag tänker sällan i termer av antingen eller. Det kanske hänger ihop med mitt tidigare arbete inom FN, hela FN-systemet bygger på principen om att hitta lösningar på konflikter. Ingen fråga, och särskilt inte klimatfrågan, är enkel. Hela vår välfärd och åtta miljarder människor är ju i dag beroende av fossila
bränslen. Om omställningen inte görs på rätt sätt kan det gå riktigt illa.
Johan Kuylenstierna tycker att det allt för ofta pratas om det vi inte ska göra för att klara klimatkrisen – inte flyga, inte äta kött, inte köra bil . . . snarare än om vad vi kan göra och vilka fördelar en omställning kan innebära. Även livsstilsfrågor är ju något som är under ständig förändring.
– Om vi ska säkerställa välfärden framöver måste vi säkra att det finns förnybar energi. Det är grunden för ett framtida starkt näringsliv, attraktiva städer och så vidare.
Byta energisystem
Han vill således inte begränsa sig till att bara prata klimatpolitik. Klimatomställningen handlar om energiförsörjning, jordbruk och transporter – den berör alla områden och branscher.
– 2045 ska vi ha nettonollutsläpp i Sverige, och 2050 i världen. I dag finns de fossila bränslena precis överallt. Folk uppfattar det ibland som att det handlar om att vi måste gå bakåt i utvecklingen. Jag ser det precis tvärtom. Har man någon grundläggande kunskap i geologi vet man att fossila bränslen som kol, olja och gas är begränsade. Vill vi säkerställa att vi har tillgång till energi och fungerande transporter också om 50 år, måste vi byta energisystem. Det arbetet kan inte skjutas på framtiden.
Naturlig evolution
Han föredrar att prata om utveckling hellre än omställning, och likställer det som händer nu med det som hände i Sverige i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Då industrialiserades landet och det moderna Sverige byggdes.
– Den här utvecklingen är en högst naturlig evolution av hela vårt samhälle som inte är konstigare än andra evolutioner. Först hade vi muskelkraft, sen gick vi till hästar till ångmaskiner till fossilt, och nu kommer nästa steg. Det är helt logiskt. För energin i sig är ingen bristvara, hela universum är full av energi.
De tekniska lösningarna finns, och ekonomin mäktar med, det finns ingen anledning att inte vara positiv, menar Johan Kuylenstierna.
Milstolpe
Klimatkonferensen i Paris 2015 var en milstolpe, tycker han. Då pratades det för första gången mer om lösningarna än om svårigheterna.
– Vi ska gå till ett förnybart system där bränslet finns tillgängligt för evigt. Visst kan investeringskostnaderna vara högre, men sen är bränslet gratis. Dessutom finns en rad andra fördelar: bättre luft i städerna och minskat beroendet av några fåtal stater som sitter på olje- och gastillgångar. Det här är ett fantastiskt tillfälle till nystart och nyetableringar.
Vätgasen kommer att spela en viktig roll framöver, spår Johan Kuylenstierna. Han betraktar vätgasen som en nyckelspelare i omställningen.
– Självklart ser jag vätgas som en tydlig del av energiomställningen. Men varken vätgasen eller infrastrukturen finns ju bara där, utan vi måste få till nödvändiga investeringar.
Framtidens energisystem kommer att bestå av en mix av olika lösningar, tror han.
– Jag gillar alla system som fungerar. Fortfarande är det en vanlig föreställning att vind och sol, och i viss mån vätgas, skulle vara dyrt i jämförelse med fossilt, men så är inte längre fallet.
Klimatpolitiska rådets färska rapport, den fjärde i ordningen, visar att den nuvarande politiken inte räcker för att nå klimatmålen om att Sverige ska vara klimatneutralt 2045.
– Tiden är knapp, det är bara sex handlingsplaner kvar till dess att vi ska nå nettonollutsläpp. Tanken med den nya rapporten är att den ska vara en handlingsplan för att accelerera klimatomställningen. Vi har gjort en utvärdering av den samlade politiken, men våra rekommendationer riktar sig i stora delar till den framtida regeringen efter nästa val. Den nya regeringen ska nämligen presentera en ny klimatpolitisk handlingsplan, och rådet har identifierat fem övergripande rekommendationer:
- Styrningen av statliga myndigheter och samordningen mellan olika politikområden och beslutsnivåer måste stärkas.
- Stärkta politiska styrmedel.
- Bättre förutsättningar för investeringar som bidrar till att klimatmålen nås.
- Ett brett kunskaps- och kompetenslyft för klimatomställningen.
- Sverige måste agera proaktivt och kraftfullt i EU.
Breda överenskommelser
Rådet trycker dessutom på behovet av att den samlade politiken drar i samma riktning. Det kräver långsiktighet och i många fall breda överenskommelser, menar Johan Kuylenstierna.
– Om inte politiken för omställning är synkad med energipolitiken, transportpolitiken och investeringar i infrastruktur, ja, då kommer vi aldrig att kunna nå målen.
Också i tidigare rapporter har rådet pekat på konkreta brister. Tillståndsprocesserna är ett exempel där politiken och samhällets institutioner inte hängt med, enligt rådet.
– Nu ska hela samhället ställa om. Vi ska bygga kraftledningar och Northvoltfabriker och stålindustrin ska bli fossilfri. Det ska byggas en vätgasinfrastruktur, det är enorma investeringar. Men det saknas ibland både kompetens och resurser.
Gedigen handlingsplan
Som den diplomat Johan Kuylenstierna är vill han dock säga att det också görs mycket bra. Den nuvarande klimatpolitiska handlingsplanen är gedigen, tycker rådet, och applåderar att arbetet har fortsatt trots pandemin.
– Vi har varit kritiska till mycket, samtidigt har jag stor respekt för politikens komplexitet. Politiken har ett ansvar för klimatomställningen, men också för välfärd, regionalpolitik, jobb och integration. Jag tror på en konstruktiv dialog och diskussion, så vill jag se rådets roll.
Däremot har han ingen lust att tala om för enskilda individer hur de ska förhålla sig till klimatfrågan. För egen del har han dragit ner på flygandet med över 80 procent. Varje jobbresa utvärderas noggrant och han landar nästan alltid i att han inte behöver åka. Det har dessutom visat sig ha andra fördelar – mindre stress och mer tid till annat.
– Jag får ofta frågan: Är det individens eller systemets ansvar att driva klimatomställningen? Så kan man inte resonera, tänker naturgeografen i mig. Individen är ju en del av systemet. Jag vill inte tala om för folk vad de ska göra eller inte. Men jag tror att politiken måste våga styra och uppmuntra så att omställningen går tillräckligt fort. Ett nära samarbete med näringslivet, som i dag allt mer driver på utvecklingen utifrån ett affärsperspektiv, är också helt centralt.
TEXT: ANNA WAHLGREN