EU-kommissionen presenterade i maj i år sin plan för att bli oberoende av fossila bränslen från Ryssland före 2030. Planen, som kallas RePowerEU, bygger på tre hörnstenar: ökad import från andra länder än Ryssland, energibesparingar och utökade satsningar på förnybar energi.
Störst fokus ligger på att bryta beroendet av rysk naturgas, till exempel genom ökad import av flytande naturgas, LNG, från andra länder. Här spelar också förnybar gas en stor och viktig roll. RePowerEU innehåller kraftigt uppskruvade produktionsmål för både biogas och förnybar vätgas. För biogasen har målet till 2030 fördubblats jämfört med tidigare planer, från 17 till 35 miljarder normalkubikmeter, vilket motsvarar 350 terawattimmar.
Genombrott för biogasen
Anders Mathiasson, ordförande för den europeiska branschorganisationen för biogas EBA (European Biogas Association) och tidigare vd för Energigas Sverige, talar om ett genombrott för biogas inom EU.
– Kriget är naturligtvis fruktansvärt, men en av konsekvenserna har blivit att biogasbranschen äntligen får gehör, säger han.
EU:s mål på 35 miljarder normalkubikmeter gäller uppgraderad biogas, med EU-termer kallad biometan. I dag är det bara en liten del av biogasen i Europa som uppgraderas. Av de 18 miljarder normalkubikmeter som producerades 2020 uppgraderades endast 3 miljarder normalkubikmeter.
– Att gå från 3 till 35 miljarder normalkubikmeter biometan på åtta år blir en jätteutmaning. Det innebär en ökningstakt på 28 procent per år, säger Anders Mathiasson.
Men flera faktorer talar för att det kan lyckas, menar han.
– Bara att EU för första gången satt ett mål för biogasproduktionen i Europa kommer att öka intresset och göra att fler planerade projekt verkligen blir av.
Mer konkurrenskraftig
Kriget och hot om strypta gasleveranser från Ryssland har samtidigt gjort att priset på naturgas skjutit i höjden vilket gör biogasen mer konkurrenskraftig och attraktiv för investerare.
En annan fördel med biogas är att rötresterna kan användas som biogödsel. För biogasproducenterna blir det ytterligare en produkt som de kan sälja och behovet väntas öka. Handelsgödsel har stigit i pris på grund av handelssanktioner och att insatsvaran ammoniak tillverkas av naturgas.
För att nå målet på 35 miljarder normalkubikmeter till 2030 kommer det, enligt EBA, att behöva byggas 4 000 medelstora och 1 000 stora nya anläggningar för biogasproduktion och uppgradering i Europa. Kostnaden beräknas till 83 miljarder euro. EU-kommissionen har aviserat någon typ av stöd till finansieringen, men hur stödet ska se ut är ännu inte klart. De enskilda länderna behöver också utarbeta strategier för att öka sin biogasproduktion.
EU vill se en ökad inblandning av biogas i gasnätet. Även industrin ska växla naturgas mot biogas. Redan i år hoppas EU kunna ersätta delar av den ryska naturgasen med nyproducerad biogas.
Ett nytt partnerskap, Biomethane Industrial Partnership (BIP), med deltagare från biogasbranschen och EU-kommissionen ska driva på arbetet framåt. Utmaningar är till exempel långa tillståndsprocesser och att vissa länder saknar regelverk för att pumpa in biogas i gasnätet. BIP lanseras den 28 september.
Det måste också finnas tillräckligt med substrat till biogasproduktionen som enligt EU inte får konkurrera med matproduktion.
Enligt EBA finns tillräckligt med förnybara restprodukter, mest i form av djurspillning och jordbruksrester. Tillgången på matrester väntas också öka när insamling av organiskt avfall blir obligatoriskt 2024. En ökande andel ska även komma från så kallade mellangrödor, det vill säga växter som odlas mellan huvudgrödor.
Vätgasmålet en utmaning
Om målet för biogas känns inom räckhåll så är målet för den förnybara vätgasen desto mer utmanande till 2030. Här vill EU öka tillgången från dagens blygsamma nivå till 20 miljoner ton, vilket motsvarar 670 terawattimmar. Hälften ska produceras inom EU medan den andra hälften importeras. Av den importerade vätgasen beräknas omkring fyra miljoner ton vara i form av ammoniak.
Daniel Fraile, policychef på branschorganisationen Hydrogen Europe, berättar att det händer väldigt mycket på vätgasområdet men att det fortfarande är en bit kvar innan alla bitar är på plats.
– Det är en massa ny lagstiftning på gång, men det som hittills beslutats räcker inte för att nå 20 miljoner ton till 2030. Snarare handlar det om nio miljoner.
I första hand ska industrier som i dag använder fossilbaserad vätgas gå över till förnybar vätgas. Därtill kommer nya användningsområden som vid ståltillverkning och processvärme i industrin.
RePowerEU har även skruvat upp målet för användning av transportbränslen baserade på vätgas, från 2,6 till 5 procent till 2030.
”Utbyggnaden av förnybar energi är självklart en enorm utmaning. Till och med i Skandinavien ser vi att motståndet ökar mot att bygga ut vindkraften”.
Daniel Fraile, policychef Hydrogen Europe
En förutsättning för att det här ska bli verklighet är att det finns tillräckligt med förnybar el som kan driva alla elektrolysörer som Europa ska tillverka den förnybara vätgasen. Enligt en beräkning från European Clean Hydrogen Alliance kommer det att krävas ett tillskott på 500 terawattimmar förnybar el för att nå en årlig produktion på 10 miljoner ton vätgas.
Det är nästan lika mycket el som hela EU producerade från sol och vind 2020.
– Utbyggnaden av förnybar energi är självklart en enorm utmaning. Till och med i Skandinavien ser vi att motståndet ökar mot att bygga ut vindkraften, säger Daniel Fraile.
Definition av förnybar vätgas
Däremot är han inte orolig för att tillverkarna av elektrolysörer ska klara att bygga ut kapaciteten tillräckligt snabbt.
– När marknaden växer kan också en storskalig och automatiserad tillverkning komma igång. Än har vi inte sett den fulla potentialen. Jag tror att vi kommer se samma utveckling för elektrolysörer som vi sett för solceller under de senaste 20 åren.
Men en förutsättning för att marknaden ska skjuta fart är att EU enas om en definition av förnybar vätgas, poängterar Daniel Fraile. En het fråga gäller så kallad additionalitet, det vill säga om vätgasen bara ska få räknas som förnybar om den tillverkas med hjälp av el från nybyggda anläggningar.
Ny infrastruktur måste byggas
Precis som vid bygget av nya biogasanläggningar är långa tillståndsprocesser ett problem, inte minst för nya vindkraftsparker. Även infrastukturen i form av nya pipelines och vätgaslager behöver byggas ut. Inte minst gäller det de sex miljoner ton som ska importeras.
EU-kommissionen kommer att stödja uppbyggnaden av vätgaskorridorer över Medelhavet och över Nordsjön. En tredje planeras till Ukraina ”så snart omständigheterna tillåter”.
TEXT: MARIE ALPMAN