Nästa år firar Anders Gunnarsson tioårsjubileum som lantbrukare på släktgården Halla. Han är femte generationen som driver gården som ligger i utkanten av Varaslätten i Västergötland. Innan han tog över efter föräldrarna jobbade han på den hyllade skånska krogen Rut på Skäret. Det var där intresset för riktigt bra råvaror, däribland fläskkött, började ta form.
– En ökande andel av befolkningen blir vegetarianer och debatten om vi ens ska äta kött är ständigt pågående. Jag är fortfarande relativt ung och jag vill kunna jobba som grisbonde också om 20 år, eftersom jag tror att det kommer att finnas både ett behov och en marknad, säger Anders Gunnarsson och fortsätter:
– Men om man ska kunna ta en sådan här gård in i framtiden så måste man sätta djuren och miljön främst. Därför blev mitt mål att skapa en gård som belastar klimatet så lite som möjligt, säger Anders Gunnarsson.
Han ville skapa en grisproducerande, storskalig gård med lägre klimatavtryck, ett slutet kretslopp och inte minst – en god djurhälsa. Tanken var alltså att fortsätta att driva en storskalig grisfarm – men att göra det på sitt eget vis.
I dag har han över 6 000 grisar, hälften bor i de konventionella, låga och långsträckta stallarna. Här finns sammanlagt 270 boxar med tio grisar i varje. I de nybyggda stallarna finns bara åtta boxar med drygt 3 500 grisar. De nya stallarna saknar dörrar och grisarna går ut och in som de behagar.
– Det är ganska speciellt – 3 500 fritt betande och bökande grisar är en rätt ovanlig syn i Sverige i dag. Många bönder, inklusive mig själv, har nog idiotförklarat mig både en och två gånger. Samtidigt har intresset för stallets konstruktion och för gårdens kretsloppstänk varit extremt stort.
Öppet och transparent
I stallet finns ett besöksrum med stora fönster så att gäster kan studera hur grisarna faktiskt har det. Öppet och transparent, det är så Anders Gunnarsson vill ha det. Dessutom har han en förhoppning om att inspirera kollegor.
De nya grisstallarna har högt i tak, utseendemässigt påminner de om stall för nötkreatur. Tack vare takhöjden har de energislukande fläktarna kunnat plockas bort.
– Därmed blir ventilationen naturlig. Det är en fantastisk miljö för grisarna. De växer bra – trots att de är ute och springer och gör av med massa energi.
”Jag har hämtat mycket inspiration utomlands. Stallkonstruktionen är dansk, och det mesta runt biogastekniken har rötter i Tyskland.”
Anders Gunnarsson, grisbonde på Halla gård
Gödsel från grisarna driver gårdens biogasanläggning, som installerades för ett och ett halvt år sedan. Den är en viktig motor för att sluta gårdens kretslopp. Biogasen omvandlas till el som värmer gården.
– Också spillvärmen tas tillvara och ger grisarna en skön golvvärme. Under skördetid riktar jag om gasflödet till en gaspanna för att maximera produktionen av värme som transporteras upp till spannmålstorken för att ersätta eldningsolja.
Överskottet av el säljs och räcker till uppvärmning av motsvarande 300 villor.
– Samtidigt har mina egna elfakturor minskat till nästan noll, konstaterar Anders Gunnarsson.
Täcker hela gårdens energi
Biogasen täcker i princip hela gårdens energibehov. Just nu har Anders Gunnarsson inga planer på att uppgradera biogasen till fordonsgas för att kunna driva gårdens maskiner och traktorer.
– Anläggningen är snäppet för liten för att det ska vara lönsamt. Men jag köper HVO, hydrerad vegetabilisk olja, från Energifabriken, som dessutom är tillverkad av slaktavfall från mina grisar. Så på sätt och vis kan man säga att jag får till kretsloppet ändå.
Från biogasanläggningen får han dessutom en massa näringsrik biogödsel som han placerar på åkrarna och som ger fina skördar.
Gården odlar allt sitt foder, däribland åkerbönor och lupiner, som gör att importerat sojafoder kan undvikas.
– Jag går nästintill runt på gödslet. Jag använder fortfarande ungefär tio procent konstgödsel som jag lägger på vetet, och det är mest för balansens skull. Ännu en fördel med att själv röta gödseln är att den fräna lukt av ammoniak som annars är vanlig på grisgårdar i princip försvinner. Tidigare när det varit dags att gödsla har jag suttit och ringt runt till ett fyrtiotal grannar: ’Nu får ni ta in tvätten i några dagar’. Men numera märker de knappt att jag gödslar.
Finns det inga nackdelar med det nya sättet att jobba?
Anders Gunnarsson skrattar högt:
– Är du beredd med pennan? Hur mycket papper har du?
För visst är utmaningarna många.
– För det första är det svindyrt. Apparaterna har en hållbarhetstid på 20 år, precis när man har räknat hem det ekonomiska är det dags att göra en ny investering. Så det är verkligen en plus-minus-affär. Dessutom är det mycket som är nytt och ganska tekniskt komplicerat. Det ska mätas och det är många delar att hålla reda på. Det krävs nog att man har ett intresse för teknik om man ska orka med det här.
– Antagligen bör man också ha ett visst biologiskt intresse. ’Aha, nu är det lågt ph-värde i gödseln igen, det betyder att bakterierna är hungriga’. Det finns heller inte så många att fråga. Biogas börjar visserligen bli större bland svenska bönder, men fortfarande är det inte så många gårdar som är biogasdrivna. Jag har hämtat mycket inspiration utomlands. Stallkonstruktionen är dansk, och det mesta runt biogastekniken har rötter i Tyskland.
Klimatet i fokus
Men trots allt arbete är det värt det, menar Anders Gunnarsson.
– Om man vill ta en stor grisgård in i framtiden så måste klimatet vara i fokus. Det är fint att se hur allt hänger ihop: Bina, tillsammans med fotosyntesen, skapar grödor som blir till mat för grisarna som får vara ute och böka. Grisarna lämnar efter sig gödsel som rötas och blir till näring till nya grödor – och biogasen förser gården med värme och el.
– Gården har sitt eget lilla ekosystem, precis som jordbruken fungerade förr i tiden – men med de moderna stordriftsfördelarna. Det känns bra. Dessutom måste jag säga att det är rätt häftigt att sitta i uterummet på kvällarna, grilla och äta middag, och titta ut över tusentals betande grisar.
Text: Anna Wahlgren
Mer om grisgården: Anders Gunnarssons arbete på Halla gård kan följas på Instagram: @hallagardlantbruk