Bananskal, kaffesump och kodynga fungerar lika bra som avfall från fiskfabriker, pappersbruk och slakterier. Allt organiskt kan förvandlas till biogas som kan driva fordon och industrier eller värma hus. Men det är enbart början på de möjligheter som Mats Eklund ser.
Från sin tjänstemodul på Linköpings universitet styr han Biogas research center, ett stadigt växande forskningscenter om biogas och dess betydelse för samhället. Att han hamnade här var både logiskt och slumpmässigt.
– Jag har alltid varit samhällsintresserad, men läste naturvetenskap – biologi, kemi, geovetenskap. Jag jobbade också internationellt, i Afrika. Som doktorand i ett projekt om samspelet mellan mark, vatten och människor blev jag dödssjuk under en fältvistelse i Tanzania. Jag gav upp det spåret och åkte hem för att hitta något att göra i Sverige.
Samlad nationell biogaskompetens
Mats Eklund brann för frågor om samhällets metabolism – ämnesomsättning – och disputerade 1995 med en avhandling om gamla industrier, råvaruanvändning och föroreningar.
Han fick sedan chansen att bygga upp forskningen i miljöteknik vid Linköpings universitet. Eftersom flera delar av universitetet arbetade med biogas beslöt man att samla den nationella kompetensen och bildade 2013 Biogas research center, BRC, som i dag har 30 forskare.
Arbetet går tvärs genom sektorer och spänner från mikrobiologi och kemi till miljöteknik och statsvetenskap. Det övergripande målet är att bidra till ett miljömässigt hållbart samhälle, en cirkulär ekonomi där produktion av biogas ger krympande sopberg, renare vatten och renare luft – och dessutom återför näring till naturen i form av biogödsel.
Löser flera problem samtidigt
– Det är så lätt att stirra sig blind på ett enskilt mål, säger Mats Eklund.
– Vad är egentligen biogas för slags lösning? Handlar det om energi? Avfall? Klimat? Hållbarhet? Tillväxt? Ökad konkurrenskraft? Poängen är att man måste se brett på biogasen, som en del av samhället som löser flera problem samtidigt.
Ofta är biogas inte huvudmålet, utan en biprodukt i en anläggning som tar hand om avfall – oavsett om det gäller vodkaproduktion i Lidköping eller laxodling i Sotenäs. Ett effektivt användande av resurser är viktigare än mängden utvunnen energi.
En forskningsrapport från BRC visade 2016 att biogas kan bidra till FN:s alla 17 hållbarhetsmål, men bara om man får till hela kretsloppet. Mats Eklund betonar att detta är något som man förstår mycket bättre på kommunal och regional nivå än på riksplanet.
Just Linköping är ett lysande exempel. Staden var – jämte Trollhättan – först i världen med biogasdrivna stadsbussar, redan 1992. Satsningen löste flera problem: de tunga dieselmolnen i centrum försvann, stadens slakteri blev av med sitt avfall, lantbruken i trakten ersatte konstgödsel med biogödsel.
– En region som utmärker sig är Kalmar län, som krävde biogas som bränsle i upphandlingen av ett tioårigt avtal med busstrafik. Genom att stärka marknaden för biogas gör man det rimligt att investera i biogastillverkning. Stora djurgårdar, slakterier och mejerier gynnas av att det finns efterfrågan på deras avfall. Alla sektorer går framåt tack vare denna tydliga satsning.
Positiv signal
Annars är den enskilt mest positiva signalen på senare år att lastbilsjättarna Volvo och Scania har bestämt sig för att satsa på tunga fordon som drivs med flytande fordonsgas (LNG och LBG).
Det är så här utvecklingen ska drivas, påpekar Mats Eklund. Initiativen måste komma från lokala aktörer – och från industrin. En myndighet eller en regering som pekar med hela handen är inte avgörande.
– I Sverige har vi nu fått 170 tankställen för biogas. Det har skett tack vare lokala och regionala spelare, inte på grund av någon nationell plan.
– Det pratas så mycket om behovet av en långsiktig policy, men i praktiken får man tvärtom ofta anpassa policyn efter det som händer. Och politiker brukar vakna när storföretagen är tydliga.
Biogas är ingen kärnverksamhet för skogsindustrin. De behöver ofta en partner för att vilja satsa på gas som vid massabruket i Nymölla i Skåne.
Men ska inte staten göra någonting?
– Ju mindre staten lägger sig i, desto bättre. Den ska verka för uthållighet och långsiktighet. Det klassiska varnande exemplet är förstås etanolen, som politikerna först stöttade och sedan klev av på grund av EU, och nu stöttar lite igen. Det skapar tillitsproblem och gör att ingen vågar investera.
– Men rikspolitikerna bör garantera att den inhemska bränsleproduktionen ska öka. I dag ökar användningen främst genom import av etanol och biodrivmedel som HVO. Det medför att vi i Sverige inte får någon positiv bieffekt av produktionen.
Stöd för svensk tillverkning
Här finns ett problem som aktualiserats vid den stora biogasanläggningen på Jordberga gård utanför Trelleborg, som först gjorde biogas på lokala grödor. Den fick svår konkurrens av billig dansk gas, som kunde dra nytta av danska produktionssubventioner och svenska skattelättnader. Här kan Mats Eklund tänka sig någon form av kretsloppspremier eller produktionsstöd för att stödja svensk tillverkning.
Brottas med miljöproblem
En bransch som kan få en allt större roll för biogasen är skogsindustrin – främst pappersoch massabruken. Bruken brottas med miljöproblem med vattnet som släpps ut efter de kemiska processerna. I dag renas vattnet i luftade dammar, vilket drar mycket el – när man i stället kan göra en syrefri rötning av avfallet och producera biogas.
På flera håll – som i Domsjö i Örnsköldsvik – produceras redan biogas för internt bruk. Även andra stora bruk, som Holmens anläggning Braviken, har visat intresse.
– Men biogas är ingen kärnverksamhet för skogsindustrin, säger Mats Eklund. De behöver ofta en partner för att vilja satsa på gas, som vid massabruket i Nymölla i Skåne. Gasum och Stora Enso är med i projektet där man undersöker möjligheten att byta ut halva reningssystemet och göra en av landets största anläggningar för flytande biogas.
Även om Mats Eklund inte gillar att diskutera hur stor andel av fordonsbränslet som biogas kan svara för, konstaterar han att medan avfallsbaserad HVO kanske kan komma upp i 2 procent av nuvarande dieselförbrukning i Sverige, är motsvarande siffra för biogas snarare 20 procent med vad vi vet i dag.
– Det kommer att behövas många alternativ, som etanol, biodiesel, el och på sikt kanske också vätgas. Men utvecklingen på personbilsmarknaden har blivit konstig, med stora elbilar och mindre gasbilar. Det borde vara tvärtom: gas kan driva stora fordon medan större elbilar behöver större batterier, vilket ger större miljöavtryck. Det är feltänkt ur hållbarhetssynpunkt.
Mats Eklund visar diagram som tydligt pekar på biogasens miljömässiga fördelar mot andra bränslen. Han menar också att det är just inom biogas som Sverige kan spela en avgörande internationell roll.
– Elektrifiering av fordon kommer att utvecklas på ungefär samma sätt oavsett vad Sverige gör, säger han. Men så är det inte med biogas. Där har vi möjlighet att göra ett globalt avtryck, vi i Sverige kan koppla ihop biogasproduktion med fordonssektorn. Vi kan också riskera att skada detta globala spår genom att låta bli.
Varför är Sverige världsledande på biogas som fordonsbränsle?
– Det beror mycket på svenska kommuners maktposition, som internationellt sett är unik. Det är en förutsättning för att åstadkomma mycket. Vi är också lyckligt lottade med i hög grad förnybar energi i elsystemet. I Sverige lönar det sig inte att göra el av biogas, däremot fordonsgas.
Elektrifiering av fordon kommer att utvecklas på ungefär samma sätt oavsett vad Sverige gör. Men så är det inte med biogas. Där har vi möjlighet att göra ett globalt avtryck. Vi kan också riskera att skada detta globala spår genom att låta bli.
Att den svenska gasmarknaden – och fordonsgas – är intressant märks genom alla utländska bolag som har etablerat sig här. Finska Gasum har köpt upp Swedish biogas international, Aga ägs av tyska Linde och västsvenska Fordonsgas Sverige av franska Air Liquide.
Biogasmissionär på Kuba
Mats Eklund har nyligen varit på Kuba som biogasmissionär. För EU:s räkning har han delat med sig av sina kunskaper. Bland annat ska biogas från stora svingårdar uppgraderas till bussbränsle, och här spelar svenska aktörer en viktig roll.
Svenska experter har även verkat i Sydafrika och Guangzhou i Kina. Syftet är att med satsningar på biogas bidra till att rena vatten, ta hand om avfall, få renare luft och dessutom återföra näring till odlingsmarker.
– Om vi kan medverka till den minsta lilla förbättring på sådana platser, så gör vi en större insats för jordens miljö än vi kan göra i Sverige, poängterar Mats Eklund.
– Här har svensk teknik och svenska företag en mycket viktig roll.
JOHAN ERSÉUS