Fredag den 16 juni 2023 bjuder statsminister Ulf Kristersson (M), energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) samt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) in till nationellt klimatmöte. Det är en central hållpunkt för regeringens arbete med att ta fram en handlingsplan för hur klimatmålen ska nås, och vi inbjudna organisationer och företag har fem medskick för den fortsatta processen.
- Målen gäller. Det är utmärkt att regeringen redan i inbjudan betonar att frågan är hur klimatmålen ska nås, inte om – och det gäller såväl målen för 2030 och 2040 som det långsiktiga målet om nettonoll år 2045. Den senaste tidens höjda klimatambitioner från EU bör innebära justeringar i arbetet inom ramen för målen, och kompletterar snarare än onödiggör dem. Såväl för det nationella klimatarbetet som för Sveriges internationella anseende vore det mycket beklagligt om regeringen skulle föreslå riksdagen att klimatmål senareläggs, försvagas eller stryks.
-
Åtgärderna behöver skärpas. Såväl det oberoende expertorganet Klimatpolitiska rådet som de sektorsansvariga myndigheterna Naturvårdsverket och Trafikverket konstaterar att befintliga åtgärder inte räcker för att nå målen. Det gäller särskilt 2030-målet för transportsektorn, där en långsiktig och kraftfull sänkning av reduktionsplikten gentemot den tidigare planen ger ett mycket stort utsläppsgap på uppemot fem miljoner ton koldioxid per år.
Som aktörer från skilda håll har vi olika prioriteringar på hur målen ska nås, men vi är rörande överens om att den klimatpolitiska handlingsplanen konkret måste visa hur utsläppsgapet sluts i närtid.
-
Bredd och långsiktighet. De svenska klimatmålen är framtagna i unik sjupartienighet, och samtliga åtta riksdagspartier står bakom förslagen på kompletterande mål för konsumtionens klimatpåverkan och klimatnyttan av svensk export. Därtill var civilsamhället och näringslivet djupt engagerade i framtagandet av målen, med perspektivet att alla sektorer och hela landet ska kunna vara vinnare i omställningen.
Denna breda och långsiktiga enighet är viktig att bygga vidare på eftersom den ger tryggheten som behövs för att investera i omställningen. Så vitt möjligt bör handlingsplanen – liksom kompletterande styrdokument och en ny energiöverenskommelse – nå samma breda enighet.
-
Föregångare i omställningen. Sverige står för 0,15 procent av världens samlade klimatpåverkan eller ungefär 0,3 procent medräknat vår konsumtion. Därmed är en viktig del av vårt klimatarbete att vara förebild och agera föregångare för andra. Näringslivet betonar också att denna roll är en framgångsfaktor för svensk export, som i förlängningen bidrar till vårt gemensamma välstånd. Att vara föregångare har också blivit allt lättare i takt med att omvärldens klimatmål konkretiseras; risken att vara ensam på ett stickspår är närmast obefintlig. Samtidigt är Sverige förstås inte ensamma om att vilja ta täten i en omställning alla ska igenom, vilket ställer krav på regeringen att konkretisera stimulansen för en ledande omställning.
-
Konkret plan. Det klimatpolitiska ramverket, antaget år 2017 av riksdagen med röstsiffrorna 299–50, slår fast att det under varje mandatperiod ska tas fram en handlingsplan för klimatet. Den första planen var måttligt imponerande; flertalet föreslagna åtgärder var varken kostnads- eller utsläppsberäknade och inte heller försedda med start- och slutdatum. Denna andra handlingsplan bör kunna komma betydligt längre gällande konkretisering, inte minst utifrån regeringens betoning av kostnadseffektivitet.
Vi är övertygade om att det finns en gemensam, uppriktig och stark bestämdhet att klimatmålen ska nås. Till detta bidrar vi gärna.