Naturgas som bränsle i bussarna i Göteborg och Malmö blev lösningen under 1990-tal för att lösa problemen med luftföroreningar. Exempelvis Trollhättan och Linköping, utan tillgång till gas via långväga rör, började också vid denna tid producera biogas från bland annat avloppsslam och restprodukter.
I dag har samlar en majoritet av Sverige kommuner in bland annat matavfall för biogasproduktion. Matavfall och restprodukter blir till klimatsmart bränsle och bidrar till att lösa flera miljöproblem samtidigt. Över 15 procent av Sveriges bussbestånd går på gas, vilket motsvarar över 2 000 bussar.
Konkurrenskraftigt alternativ
Kostnaden för fordonet i inköp, kostnaden för bränslet samt för service och underhåll av fordonet kan skilja sig åt beroende på val av bränsle. Övriga kostnader är oftast detsamma oavsett bränsleval. Dessutom har infrastrukturen för bränslet en kostnad, men den komponenten finns oftast inbakad i bränslekostnaden.
Servicekostnaden för gasbussar har tidigare varit högre än för dieselbussar, men i takt med ökad kunskap har kostnaden sjunkit och är nu på en nivå som är jämförbar med dieseln. En aktuell studie av IVL visar att gasbussar är mer kostnadseffektiva än elbussar, även om elbussarnas drift är mer energieffektiv.
Allt mer effektiva gasmotorer gör att driftskostnaden för gasbussar kan sjunka. Kombinerat med långsiktiga leveransavtal kan lokalt producerad biogas bli ett stabilt, konkurrenskraftigt prisalternativ till andra bränslen.